Nu känner jag i hela min värkande kropp att jag är fan i mig hemma. Jag har ätit lagad mat utan en touch av gräs eller regn med tillbehör som sås och majs istället för stärkelsen från överkokta makaroner, Jag har dessutom avnjutit måltiden vid ett bord med en hel stol. Jag har sovit i en säng som har en madrass, fjädring och ett helt underbart fluffigt duntäcke, Jag har duschat, Jag har varit inomhus, Jag har kunnat välja om jag vill bli dygnsur eller inte, Jag har vaknat utan att vara kokande varm.

Men jag längtar redan tillbaka till myllret av människor, den konstanta musiken, konserterna, alla intressanta och sjuka individer och bara känslan i allmänhet av att vara på festival. Egentligen borde väl festival vara en sån grej som gör mitt manisktstädandepedant-jag helt galen, (vilket det också gjorde till viss del) men i det stora hela har det varit helt underbart.

Även om det känns lite tungt just nu så ser jag ändå fram emot emmaboda och hela den här grejen en gång till. Jag lyckades trots allt få med mig ALLT och lite till, jag saknade verkligen inget. Det skulle vara en diskborste och lite diskmedel i så fall, men seriöst... diska..?

PUSS .