efter en helkväll med godishandlande på hemköp med ankan, och lite vattenpipa och vin vid kanalen med wendela och anna så var det dags för mig att åka hem till elias. inte helt smärtfritt eftersom jag körde moppe och det är svinkallt ute. fick ankans big dunjacka men benen gillade inte läget. när jag kör upp vid ica kommer en bil och kör förbi med värsta dunket, sen kör jag ut. hädanefter följer cirka en kvarts åkande till elias där jag konstant blir stannad av den här bilen. dom vägrar köra i något annat än 20 så jag kör om med mina enorma hästkrafter och då gasar dom och jag blir liksom fastklämd i fel körfält. jag måste alltså stanna och köra in bakom. detta fortsätter hela vägen och så fort jag försöker köra om så försöker dom antingen preja ur mig ur vägen eller gasa bredvid mig så jag till slut måste köra in bakom. jag tar en sidväg in på en annan gata och stannar där ett tag men jag är så sjukt in i helvete mörkrädd så jag vågar inte stanna där i det kolsvarta helt ensam så jag kör igen. där står dom och väntar på mig längst upp på backen och sen fortsätter det. jag kör på fel sida av vägen hälften av tiden i ett desperat försök att komma förbi dom, fortare till elias, fortare till värmen eftersom jag håller på att frysa arslet av mig. jag tutar. dom tutar konstant i fem minuter. jag skriker,. dom vevar ner och skriker massor saker jag inte hör eftersom jag har mp3.

jag är ett nervvrak. jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv
jag var helt säker på att jag skulle få motorstopp och vara själv på en väg i berg utan gatubelysning tillsammans med en full (och full som i onykter) partybil. och den här dagen kunde inte ha varit en sekund sämre.