det finns en del männisor som verkligen kan få mig att börja tjuta av garv alltså. och praktexemplaret på det är josefin börjeson som alltid har förmågan att börja garva åt helt sjuka saker som ingen annan i hela världens ens uppfattar. och det är ofta så att det infaller när präktiga personer (finns väldigt bra exempel) har redovisningar. och det brukar sluta med att hon får gå ut och sätta sig i korridoren och när jag tio minuter senare går ut för att kolla hur det går för henne, så sitter människan fortfarande och skrattar hysteriskt. det här brukar då oftast få mig att börja gråta och det hela blir då ännu roligare för josse som till slut inte kan andas och.. ja. Hon bor nu i sthlm så det är inte alltid man får se henne dock.

och varför berättade jag då det här, jo för att idag fick jag den där panikkänslan av garv som bara bubblar upp och man får verkligen typ tvinga sig själv att tänka på döden för att inte behöva evakuera salen. För det finns såna där skratt som är helt SJUKT smittsamma. och jullan i min klass har ju då den här galna förmågan att se helt förvriden ut i ansiktet tills hon till slut exploderar i garv på totalt opassande ställen för att hon (ex, idag) såg en elefant, på väggen, som någon målat.. ehm ja.

sjukt onödig text men jag var bara tvungen att dela med mig lite av hysterin .