och där kommer den, den krypande, iskalla, vidriga ångesten. jag förstår inte hur du kan göra så här mot mig. jag förstår inte hur man kan påstå att man bryr sig om någon för att sedan kasta en stor hink med isvatten rätt i ansiktet på en lyckligt omedvetande vän. du är inte min vän, du är allt i hela världen utom min vän för du får mig så förbannad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. och just nu bryr jag mig inte om att det här är en blogg och att jag skriver det här i en blogg för jag vill att du ska läsa det här, och ta åt dig. ta åt dig så mycket att det inte går att ta åt sig mer. hur kan du göra så här? vad tror du att jag tänker på dygnet runt, vad tror du det är som gör mest ont i hela jävla världen för mig just nu? hur kan det inte räcka att säga till någon en gång, när man till och med fått ett förlåt. mina händer skakar just nu, och jag tror jag måste gå hem från skolan. jag skulle aldrig göra så här mot dig, aldrig i hela livet att jag skulle göra så här mot dig. det förflutna är det förflutna och vi kommer nog aldrig kunna lappa ihop det men jag skulle trots att vi inte ens umgås, aldrig göra så här mot dig. läs det här. läs det här och bara absorbera varje ord. för just nu är du inte värd ett skit för mig.